Osteopati är en manuell medicinsk behandlingsform som grundades på slutet av 1800-talet i USA av läkaren Andrew Taylor Still som observerade djur och natur samt människans alla komponenter. Taylor Still fann då att man via manuell behandling kan stimulera dess förmåga till självläkning och självreglering för att hitta hälsa. Med manuell behandling menas att terapeuten använder sina händer för att undersöka och behandla patienten.

Osteopatisk medicin syftar till att hitta bakomliggande orsaker till ett problem samt se hur detta problem kan manifestera sig på ett eller flera ställen i kroppen. Detta gäller inte bara muskler och leder- osteopater arbetar även med ligament, membran, hinnor, bindväv, organ, cirkulation, med mera. Med hjälp av specifika tekniker som osteopaten individanpassar hjälper man kroppen att släppa på spänningar och restriktioner och får därmed en förbättrad cirkulation och funktion hos patienten. Den osteopatiska behandlingen bör alltid kunna falla tillbaka på dess filosofiska grund och principer vilka alltid utgår från att människan är en helhet. Människan har en inneboende självläkning och självreglerande förmåga samt att kroppens anatomi (struktur) och fysiologi (funktion) intimt påverkar varandra.

I USA 1892 öppnade den första osteopatskolan och osteopatin erkändes senare i hela landet där osteopater idag är leg. läkare. Under tidigt 1900-tal spreds osteopatin till Europa och även till Australien och Nya Zeeland där osteopatin idag är en välkänd och vedertagen behandlingsmetod och ofta ingår i primärvården. I Sverige finns ännu ingen legitimation alls - var därför noga med att välja en osteopat som är medlem i Svenska Osteopatförbundet. För att bli medlem där krävs att man genomgått minst 4 års utbildning i basmedicin, osteopatisk manuell medicin samt handledd praktik likvärdig den utbildning som ger legitimation i övriga Europa.